2017-11-29 träffades vandrarna vid Högdalens tunnelbanestation för säsongens sista vandring, som avslutades med gemensam lunch på Farsta Gård. Alltså ingen matsäck utomhus idag, vilket kändes bra m h t vädret.
På morgonen regnade det rejält, men som tur var slutade regnet efter att vi hade gått kanske någon kilometer. Det framgår av kartan nedan vilken väg vi gick. Eftersom det regnat flera dagar i rad hade det blivit ganska blött och lerigt i skogen.
Dagens ledare var Bernt Selin och vi blev 29 st vandrare som gick 9,24 km. Ytterligare 4 personer anslöt till lunchen.
För att inte kollidera med övriga lunchgäster på Farsta Gård hade Bernt i förväg gjort upp att vi skulle komma dit kl 13:30. Det gjorde att vi fick gott om tid under vandringen och för att inte komma dit för tidigt gick vi en ”extrasväng” i Farsta. Eftersom det var blött underlag i skogen gick vi på en träbrygga längs sjön Magelungens strand. När vi passerat under Ågestabron gick vi en annan väg tillbaka mot Farsta Gård, dit vi kom vid 13-tiden.
Turligt nog kunde vi gå in redan då och fick ett ”eget rum” på Farsta Gård, där vi kunde äta lunchen. Vi hade i förväg valt/anmält till Bernt vilken av lunchrätterna respektive person ville ha.
Efter lunchen blev det kaffe. Själv hade jag det bekvämt, eftersom jag bor så nära att jag kunde gå hem på c:a 10 minuter.
M h t vädret tog jag inte upp kameran utomhus, utan fotade istället med mobilen. Väl inne på Farsta Gård använde jag dock en vanlig kamera med blixt. Hoppas att de flesta kom med på åtminstone någon bild, men ”i den här branschen lämnas inga garantier”…
Medan vi åt dök ett känt ansikte upp och hälsade på oss: Kjell Berggren (i röd fluga på bild nedan), som spelade på flygel när vi var på Engelen i Gamla Stan nyligen.
Erik Lönnberg berättade under lunchen om de kommande aktiviteterna, som framgår av vårprogrammet som han mailat till mig idag. Vårprogrammet ska dock inte förväxlas med vandringsprogrammet.
Precis när vi skulle gå från Farsta Gård fick jag se att de hade goda bakelser (se bild nedan), men det verkade som Bengt Dahlberg redan hade gått då, annars hade de nog gått åt…